Dagboken: Ett händelserikt dygn

Onsdagen startade på botten, verkligen. Men jag tvingade mig till skolan för att göra ett nationelltprov och hämta Emilia som skulle spendera det närmsta dygnet hos mig. Halvvägs till Örebro ringer Emilia och berättar att sista lektionen är inställd, alltså har jag betalat 218kr för att göra ett prov som tog en halvtimme... Nåväl, vad ska man göra? Sen påbörjades resan mot min lilla hemstad, Eskilstuna. Vi vart tvugna att springa till tåget då jag var lite tidsoptimistisk med att hinna med ett tidigare tåg, kul att visa Emilia the hard life of being a pendlare. 
 
Väl hemma i Eskilstuna så dumpade vi väskorna uppe hos mormor, där Emilia fick träffa Trulls, för att sedan vandra ner på stan. Där hände det mycket ska ni veta! Jag tvingade Emilia att prata med några amerikanska mormoner, då jag är en såpass snäll människa att jag inte kan ignorera folk som vill prata lite. Efter en kvarts nickande, ifrågasättande och mordblickar ifrån Emilia så gick vi in på Espressohouse där jag gjorde en fantastisk upptäckt. Frappe. Vi satte oss vid ån och avnöjt våra kalla drycker och pratade en massa. 
 
Efter det så övningskörde jag, och Emilia var onödigt nervös till en början, sen insåg hon att jag är världsbäst på att köra bil! Jag körde nämligen hem till moster Annelie där hon fick hälsa på några i min stora släkt och hundarna, som förövrigt åt upp min glass.
 
Sen körde morfar ner oss på stan där vi letade upp en restaurang som inte var fullsatt, Akropolis fick det bli. Vi satt ute i solen på deras mysiga uteservering och blev utstirrade av hela omgivningen. Men vi lyckades ha en riktigt trevlig kväll trots dessa blickar. Servitrisen fick uppleva hur det är att servera två esteter med glatt humör också, annorlunda kunder som hon sent kommer glömma. Hahha, nej men vi gjorde nog hennes sista arbetstimmar för den dagen lite roligare, vill jag tro.
 
Sen gick vi och var kulturella af och lyssnade på Casablanca, storbandet som jag var med i förut, för att heja på Jennifer och samtidigt börja sjunga ''på tisdag, på torsdag''. Illuminati confirmed. 
 
Sen promenerade vi hem till mig genom det mörka Eskilstuna. Vi såg en spökman som cyklade med en hink som var oklar, och hur han lyckades cykla igenom ett stängsel, är även det, oklart. Hemma så smög vi in i musikrummet och blekte skiten ur Emilias hår. Efter många ''DET BRÄNNS!'' och ''DU ÄR SÅ JÄVLA FUL JUST NU!'' så blev det riktigt ballt! Silvrigare och ljusare.
 
När vi vaknade igår så åt vi frukost på altanen, solen sken och det var riktigt varmt. Jag ringde min lilla farmor och fårgade om hon ville ha lite sällskap och fika nu på kristi himmelsfärd, det ville hon.
 
Så vi cyklade genom hela stan, astman protesterade men jag kapitulerade inte! Vi gick in på Ekängen och köpte lite fika, men när vi kom ut till cyklarna hände det något som får mig att skratta för mig själv när jag tänker på det. Jag hade lånat min syster cykel, en svart Monark, som är typ den vanligaste cykeln. Jag försöker låsa upp den men inser att det inte går. Emilia försöker men hon lyckas inte heller få upp låset. Vi beslutar oss då för att bära hem cykeln till farmor, som inte bor så långt ifrån affären. Då frågar Emilia om jag är säker på att det där verkligen är rätt cykel. Jag tittar på cykeln intill och inser att även den är en svart Monark, sätter i nyckeln i det låset, vrider om och inser att detta är dagen då vi nästan stal en cykel.
 
Hos farmor fick Emilia träffa yterligare tre släktingar, och jag tror att hon började inse att hon aldrig skulle kunna hålla reda på vem som var vem, eller hur jag är besläktad med alla dessa människor. Det är knappt så att jag själv håller ordning på't.
 
Emilia tar så fina bilder utan att man märker det ens, tack för det min vän! Vi cyklade hem, det kändes som att hemresan tog tjugo gånger så lång tid. Men vi gjorde en otrolig upptäckt, en mysig liten väg längs ån som jag inte visste existerade. Tillslut kom vi hem där vi blev våldgästade av ännu mer släkt, haha stackars Emilia... Men efter lite kaninmys så begav vi oss till tågstatonen för att ta avsked, farväl, adjö min vän. Vi ses snart igen. Dramatiskt.
 
Efter avskedet så premiärgrillade vi med mormor och morfar. Jag somnade svintidigt och nu ska jag iväg för att posta en klänning!
 
Puss & Kram!
 
 
Upp